Varför liksom....

Idag hade jag tid hos döden, eller jag menar tandläkaren för att fixa lite med min jäkla rotfyllning igen. Som ni vet så HATAR jag verkligen tandläkaren men eftersom hon hade påbörjat rotfyllningen så var jag ju tvungen att gå dit.

Följande samtal utspelar sig när jag är där:

Tandläkaren: (innan hon börjar stöka runt i min mun) "vad är det nu du jobbar med igen?"

Jag: jag är lärare.

Tandläkaren: åhhh vad roligt. Var jobbar du?

Jag: på högstadiet, men just nu är jag mammaledig.

Tandläkaren: åhhh vad spännande. Vilka ämnen?

Jag: sv och so.

Nu spänner tandläkaren fast en blå jävla gummiduk över käften på mig så att tanden blir isolerad. Detta gör att jag nu bara kan gapa och inte röra mig alls.

Tandläkaren börjar greja med tanden. Fråga mig inte vad hon gör. Jag försöker förtränga att jag är där .

Tandläkaren: jaha, men då har du mycket med betygssättning och sånt just nu då.

Jag: (med blå gummiduk över käften) ahhahrhahaföäldraalg - försöker påminna henne om att jag 5 min tidigare sagt att jag är föräldraledig.

Tandläkaren: har du många betyg att sätta nu då?

Jag: gagarahhahamammaledahh (jag är mammaledig)

Tandläkaren: jaa, det måste vara jobbigt nu på våren för dig att ha alla betyg att tänka på

Jag: ( ger upp och suckar) aaa, ätteobbig (jaa, jättejobbigt)

Jag fattar liksom inte varför hon var tvungen att försöka ha en konversation med mig när jag har en blå gummiduk över käften och när hon uppenbarligen inte fattar vad jag försöker säga - och redan hade glömt att jag hade talat om att jag var föräldraledig.

Bättre att hålla tyst och plåga mig så det blir överstökat.

Och ja, jag fattar att hon babblar på för att få mig att tänka på annat -men när hon inte hör och i när hon säkert märker att jag inte är så sugen på att svara så kanske hon kan vara tyst istället.