Då var 40 veckors längtan äntligen över!
Den 20 februari kl 13.37 kom vår lille Ville ut. Sötast i hela världen!
Vattnet gick på fredagsmorgonen kl 9 - jag var precis på väg till jobbet för att fixa lite grejer, men fick vända i hallen. Ringde Fredrik och förlossningen som sa att vi skulle komma på kontroll kl 15. Bara att gå hemma och vänta alltså....kände ingenting - förutom en massa vatten som rann hela tiden.
Efter kontrollen på förlossningen blev vi hemskickade igen eftersom inga värkar hade börjat.
På natten vid 01 började värkarna komma. Klockan 06 ringde Fredrik till förlossningen som då ville skicka oss till Norrköping eftersom det var fullt här i stan. Aldrig i livet sa vi - och gick med på att vänta ytterligare en timme till hemma och sen åka in för då hade de förmodligen plats för oss. Fy fasen att behöva åka till Norrköping i värsta snöstormen och med värkar!
Klockan 07.47 blev jag inlagd på förlossningen och fick träffa min barnmorska. Hon var väldigt, väldigt bra. Tyvärr har jag glömt vad hon hette....
Hittade också en ny bästa kompis - nämligen lustgasen! När den väl kom i mina händer så släppte jag den inte överhuvudtaget.
Tiden gick faktiskt fort, ont så in i h-e gjorde det, och just som jag skulle be om nån mer bedövning så säger barnmorskan att det nog inte är någon idé med epidural eftersom "det här går så himla fort så att du har nog ingen glädje av den iallafall"......
Jag höll verkligen INTE med, men tänkte att jag står väl ut ett tag till.
Då satte krystvärkarna igång så då var det verkligen ingen mening med någon epidural.
Efter 20 min var Ville ute.
De sista minuterna trodde jag att jag skulle dö - men som tur var så gör man tydligen inte det
:-).
Så nu är han iallafall här, och nu är vi hemma och försöker landa. Livet går mest ut på att sova, amma och försöka ta igen lite vila. Det ammas ungefär varannan timme här hemma så man är rätt så trött...
I vilket fall som helst så är vi superlyckliga!










